Jag är omättlig.



Jag får bara inte nog av min kamera. Den är underbar och säger klick så snält varje gång man trycker på knappen.


I går var vi hos min kära mormor och fick en underbar middag.
När man åker till min mormor vet man att hon altid har ett ess upp i rockärmen (läs dräcktärmen) och man får sig alltid en liten överaskning. Denna kväll var det en mycket söt liten förätt.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0