Viva voce

Jag slutar aldrig att häpnas av killar. Satt och kollade lite på lets dance i går med tre killar. Det jag hade förväntat mig var en konversation mellan dem om Lailas snygga rumpa, fasta ben och läckra bröst. Men nej.
I stället pratade de om Magnus snygga rumpa, fasta ben och läckra bröst...
Är alla killar egentligen smygbögar?

Senare kom den verkligt intressanta konversationen. Bilden av deras dröm man.

Carl Jan Granqvist personlighet, Magnus Samuelssons kropp, Ernst Kirchsteiger mysfaktor, Hitlers övertalningsförmåga och Martin Timells händighet.

Lov. Torsdag. Lov. Kväll. Skolarbete. LOV!
Skolan är dum och fattar inte att lov ska vara till för att studerande elever för en vecka ska få slappna och slippa känna oro, stress och tvång. Nej. De nya loven borde numera heta "En vecka till egna studier"

Under förmiddagen satte jag mig på ett tåg mot Märsta och gick av i vad som verkade vara mitt i igenstans. Rosersberg. Där träffade jag upp min lilla Jennifer. Vi tog en fika och snackade massa skit. Det är härligt att träffa vänner man inte sett på länge! Alltid uppskattat!
Mycket mycket trevligt var det!

Samma visa varje söndags morgon. Upp med solen och hoppa på bussen till simhallen. Där sitter jag sedan och tränar små simungar som inte verkar lyssna på ett ord jag säger.
Det är lite slitigt. Men av någon anledning gillar jag det ändå.

I går var inget undantag. Dock var de lite snällare i går. De kanske såg hur sliten jag var. Eller nått.

Efter att i natt ha sovit ca 13 timmar har jag nu återuppståt från de döda. Den där festen slet verkligen på mig. Lustigt.

Nu är jag i alla fall fitt fore fight resten av lovet. Har gjort en liten "pricka av lista" för saker jag ska göra. Mestadels är det bara massa skit saker. Men måste göra klart min litteräragestaltings portfolio så att jag kan få ett fint betyg i kursen. Det känns lite motigt. Men det är bara att bita ihop.

Hade förövrigt en mycket trevlig eftermiddag i dag!

Festen i fredags var lyckad. Jag hade sjukt kul, vilket jag lyckats konstatera att många andra också hade efter många "tack för festen" sms. Mycket roligt.

Men allting har sitt pris. Dagen efter gick vi upp efter ca 3 timmars sömn och städade. Hårt dessutom! Golven fick tvättas och damsugas 2 gånger. Vi plockade två svarta säckar glasflaskor och en med pantflaskor, yttligare en med bara massa skräp. Shit. Golvet hade som en hinna av intorkad öl, cider, läsk och övriga alkoholiga drycker blandat med popcorn i mängder. Mysigt.
Frågar du mig så var det dock värt det! Lätt. Det betyder dock inte att jag tänker göra det igen. Nej. Nu är det färdigt med att fixa fester för min del. Been there done that.

Japp! DU hörde rätt! Eller läste rätt kanske man ska säga.
Imorgon är det PARTY!
Me Sannis och Jenpa har en megafest i edsbergsparken!
It's going to be great!

I morgon är våran fest, efterlängtad för många. Mig med. Eller den var. Jag tror att jag blev för uppspelt i början. Jag fick mega-höga förväntningar -  En och en halv månad för tidigt.
Så nu, nu känner jag mest stressad och orolig. 
Tänk om hela stugan brinner ner, någon kastar sten och fönstrena går sönder..

Nej, nu taggar vi till i stället.
Jäklar va kul vi ska ha!

I morgon är det Matte B. Nationella. Jag är rädd. Misslyckas jag i morgon måste jag förmodligen läsa om kursen.
Det vore lite som att dö och hamna i helvetet, igen.

Här kommer några bilder från nyår. Typ si så där en och en halv månad senare. Men jag säger bättre sent än aldrig.

I går släpade jag med min tunga men ack så underbara kameran hela vägen till skolan för att sedan kunna fotta lite på klubbtävlingen. Detta gav mig då också ett kul tllfälle att fånga mina älskade vänner i våran naturliga skolmiljö. Uppmärksamma precis som Oscar gjorde att det inte finns en enda bild från ett klassrum!

I dag befann jag mig i mitt så kallade "tredje hem", nämligen simhallen.
Det var simtävling för småknattarna och jag var där som en stöttande (?) tränare. Mer organiserande om du frågar mig dock.
Det är lustigt det där med kärlek till platser. Jag kallar simhallen mitt tredje hem för att jag älskar att vara där, jag känner mig hemma och jag är där ofta (om inte för ofta kan man fråga sig?) Jag gnäller mycket över nivån av engagemang från så väl andra tränare, simmare och föräldrar och kommer ofta hem irriterad efter mina vistelser där. Ändå tror jag inte att jag skulle kunna släppa stället, inte ens om jag verkligen försökte.

Japp, i Torsdags fyllde jag arton stycken stora myndiga år.
Under dagen fick jag säkert etthundra stycken "hur känns det frågor?" Samma som dagen innan svarade jag lite fyndigt.
För är det verkligen någon skillnad från Onsdag till Torsdag. Ena dagen 17 år andra dagen 18 år.
Vad förväntar vi oss egentligen av artonårs dagen? Ett mirakl över natten a la Askungen?
Nä. Inget stort hände förutom att jag fick gå ut och dans dagen efter!
Dock blev jag, mycket trevligt uppvakttad på morgonen, i skolan och av "släkten" på kvällen. Jag är så tacksam!

Lite roligt att så många klagat på att bloggen legat nere ett tag nu.. Man, eller jag i alla fall känner mig lite fånigt uppskattad då.

Känns som att de ljusare tiderna är på G på riktigt nu. Skönt att slippa allt det deppiga mörka och tråkigt gråa. Jag kan uppskatta livet och dess trevliga saker så mycket mer då man har lite ljus runtomkring sig.
Lite som ljuset jag fick i dag på livslustdagen då jag fick baka med en massa underbara tjejer som jag tycker super duper jätte mycket om. Eller som när man återfår en gammal kontakt igen. Kanske i alla fall. Hoppas.

Eller som en kul händelse man kanske ser fram emot. Som i morgon. Undrar vad som händet då...!?