Viva voce

Ord saknas.

Jag tänkte att jag kanske skulle ta och städa lite i mitt rum nu när det är lov och så och man har massa tid över. En bra början i mitt rum brukar att vara att vika ihop alla kläder som ligger utspridda under sängen till takkronan. När man har kommit så långt brukar mestadels av rummet vara städat. Om det beror på att jag gör allting samtidigt och inte kan strukturera mig när jag ska städa eller om det är mina kläder som gör rummet stökigt ska jag lämna osagt. Jag tror inte ens att jag har ett ordentligt svar på det.

Men i dag tog det stop. Herre jösses. Det får inte plats ett enda linne till i verken min garderob eller byro. DET ÄR FULLT.
Jag tycker att jag bara rensar och rensar bland mina kläder hela tiden. Ändå väller det över ur alla möjliga kanter och vrån.

Jag har ändå inte jätte mycket kläder. Okej, en hel del har jag. Men inte jätte mycket massa som om jag vore någon Madonna eller Blondinbella. Så vill jag inte heller bli.

Någon som är nyfiken?
Själv har jag inte riktigt vant mig ännu. Det blev rätt så mycket blont.
Hmm..

Efter att ha insett att det nu var 6 månader sen jag klippte mig sist bär det nu om en liten stund av till frisören.
Jag är alltid rädd när jag ska till frisören. Inte nödvändigtvis för frisören i sig, utan snarare saxen.
Men jag har också en mycket dålig erfaranhet av frisörer med taskig attityd. Ursäkta, men som betalande kund vill jag inte sitta framför en bitch med en pinne upp i ni vet vad i två timmar. Det är inte roligt alls.

Okej, Thailand i all sin ära och glans.
Men hallå! Lämna tillbaka mina vänner.
Jag saknar dem!

Jag får bara inte nog av min kamera. Den är underbar och säger klick så snält varje gång man trycker på knappen.

I går var vi hos min kära mormor och fick en underbar middag.
När man åker till min mormor vet man att hon altid har ett ess upp i rockärmen (läs dräcktärmen) och man får sig alltid en liten överaskning. Denna kväll var det en mycket söt liten förätt.

Gamla minnen av känslor blossar glöder brinner rent av och dess kraft är mäktig vid första bakåtblickningen men så mycket kan förändras med ett par glasögon eller med en glödlampa kan man plötsligt se tydligt igen och inse att sanningen har dolts i ett dimmoln som envist seglat in över ens värld och totalvägrat ge sig av utan stannat tills dess att du själv gjort din upptäckt och först då blåst bort det envisa molnet med hårfönen. Och då. Först då. Då kommer din lycka tillbaka.

Eh. Vad gör alla uppe så här sent? Anar jag lite julklappsångest även i våran ålder?
Vad gör jag uppe föresten?
Dumma unge gå och lägg dig och sov nu.

God natt och God Jul.
(åh nej. jag föll för grupptrycket i alla fall.)

Just denna stund är nästan den bästa på hela julafton.
Mamma tassar upp och ner för trappan så ljudlöst hon kan.
Oftast brukar min lilla lillebror sova. Men i år tycks han vara vaken. Precis innan han skulle lägga sig i kväll kom han in till mig och sa lite finurligt ; Cissi, när mamma springer upp och ner så ska jag hoppa fram och fråga vad hon gör. Kom igen Cissi, gör det du med! Sötnos den där. Får se om han vågar. Ja tippar på nej. Men vem vet.

Vad gör mamma då?
Jo. I morgon kommer  det att ligga ett par (eller många) paket under granen, hon kommer att skylla på Tomten, men jag vet, jag vet att det egentligen är hon!

Alla andra blogg-ägare har någon gång under denna vecka, månad till och med skrivit om julen. De flesta fler än en gång också.
Men eftersom att jag vill vara orginel så har jag skippat den delen. Jag menar hallå! Jag tror alla vet ändå att det är julafton i morgon, att julen närmar sig med stormsteg, att hela det svenska folket förlorar en del av sin julkänsla pga snöbristen i vårat land lagom och att alla har sina unika traditioner som de vill dela med sig av.

Det där med att jag ville vara orginell är nog bara bullshit. Jag har kanske bara haft dålig julkänsla. Eller så har jag kanske bara haft för mycket att göra. Eller så kanske.. åh, jag vet faktiskt inte.

Vilket meningslöst inlägg. Jag vet inte ens vad jag ville få fram med det här.
Någon som fann ett klart budskap?

Jag slutar aldrig att häpna över hur kul folk tycks tycka att det är att skvallra om sina allra närmaste vänner.
Kom igen. Skärp dig. Sprid inte falska ryckten och sprid ännu mindre det som är sant.

I går hade vi middag hos Sanna för att fira att vi äntligen har jul lov!

Bästate tjejerna Elisa, Rosanna, Jess, Ellen, Helena och Sanna gjorde kvällen super.
Alltför mycket behöver inte sägas.
Vi snackade
Dansade
Skickade alldelsed för många sms (ofrvilliga några av dem!!)
Pratade ut
Svalde peppar (?)
Hade det super helt enkelt!

Puss på er tjejer.

Jag uppskattar inte mitt pirr i magen.
Jag uppsattar inte arroganta män som tror de äger världen.
Jag uppskattar inte så kallade vänner som inte ens ser åt ens håll.
Jag uppskattar inte heller överlägsenhet.

Däremot uppskattade jag sälskapet efter skola!

En del tankar borde bara flyga ut ur huvudet som en vit svala i horrisonten. Som en nordanvind flygandes runt bergstapparna. Bort, bort, bort.
Nu vill jag sluta tänka på dig. Och dig med för den delen..!

Jag vill bli bekräftad.

Har du någosin känt att du behöver bekräftelse..?

Den behöver inte vara överväldigande uppenbar.
Den behöver herrejösses knappt vara märkbar.
Men den behöver ändå finnas där.

Jag har nu bestämt mig för att avslöja en sak.
En sak som jag skäms över. Det tar emot att berätta det, för att egenligen går det emot många av mina principer.
Men.. vad har jag att förlora..?

Jag läser dagligen Bloninbellas blogg. Och jag gillar den. Trots att den har föjlt en typdlig övergångstränd, från seriösa livstankar till skryt om hennes glamorösa vardag. Ändå har jag börjart beundra henne på ett slags kärleksfullt hat plan. Visst är man avundsjuk på alla hennes pengar och all hennes framgång. Men det är någoting man också kan beundra och se upp till henne för.

Så på sista tiden har jag faktiskt börjat beundra henne och insett att hon kanske inte alls är den där blondinen som hennes tittelnamn så uppenbart gör henne till.

Denna bild hade jag byggt upp av henne. En äkta person.
Sen såg jag första avsnittet av hennes documentär av sig själv.
Programet var tre min långt och på de tre minutrarna lyckades hon kracha hela den positiva bilden jag byggt upp av henne.
Jag kunde bara finna ett ord.
Falsk.

Se och bedöm själv.
http://www.tv4.se/1.283438?videoId=1.769388

Jag fick en poäng under G på föregående matte prov.

Mamma sa "Usch va trist"
Jag sa "F*n va nöjd jag är"

Meningarna är delade.
Men nu vet JAG att JAG kan.

I dag fick jag pepparkakor. Hjärtan dessutom.

Ja. Lyckan var enorm då våran kära journalistiklärare på skolan,  Marianne kom med den glada nyheten och fyra stora kartonger.
Skoltidningsredaktionen har fått fyra stycken helt egna Mac Airbook!!
Åh va vi kommer skriva mycket nu.
Dessutom har vi nu världens mysigaste redaktionsrum och en underbar redaktion! (Tack Carro, Linnea och Julia för eran fina insatts!)

I kväll kör vi på ett ytligt tema.

Den senaste tiden har jag funderat mycket på att göra en liten tatuering till efter 18 års dagen.
Det finns många fördelar men ack så många nackdelar också!
Jösses.

Jag vill göra en i ljumsken. VIlket många säger är det värsta stället man kan göra en tatuering på. Ur smärt synviknkel alltså. Vilket är någonting som väger tungt för mig. Mycket tungt.
Jag menar, jag som svimmar av sprutor. Hur ska jag klara tusentals nålstick på samma gång?
Uhh!

Här är i alla fall motivet jag funtar på.

Men å andra sidan (läs nedre inlägget) kanske man ska köpa hem lite mörk färg på flaska och färga det i min egna lilla vrå.
Eller inte. Eller kanske?

Jag är fortfarande kluven. Dock har jag fått många komentarer till ett tidigare inlägg där trenden är tydlig att blondiner har roligare och alltid är snyggast. En var dock lite scitsifren i frågan och kunde inte rikigt bestämma sig. However tycks många vara nyfikna på hur jag skulle se ut som brunett. Tycker dock kanske inte att det känns som världens motivations punkt att färga håret enbart för att stilla vissas nyfikenhet.

Vet inte varför eller hur, men i går kom vi in på hårfärger vid middagsbordet.
Min lilla lillebror kom då med den briljanta kommentaren;
"Men Cissi, du är ju både brunett och blondin"

Denna lilla komentar skrattar kära mor fortfarande åt och jah känner mig lite smått deppig. Så nu sitter jag och letar runt efter en salong som gör blonda folieslingor billigt!
Buuuhu!

Måndagar är inte trevliga. Inte någonstans,
Verkligen inte i dag heller. Absolut inte i dag.

Mer behövs inte sägas.