Till alla som inte är som mig i detta nu.
Till alla er som inte tvingas sitta med en värdelös uppsats som går lika långsamt som en snigel på en söndagspromenad att skriva tycker jag ska bänka sig vid TVn kl 21.00 och slå på kanal 9. Där visas nämligen världens mest underbara film.
"Bara en dag" Mycket sevärd!
Skrivblokering.
Dagens experiment.
Hjälper varm cholkad mot skrivkramp slash skrivblockering samt omotivation till plugget?
Om det mot all förmodan inte skulle fungera (häng med i irronin), någon som då har ett tips på hur man får tillbaka sin motoviation till pluggning? För min är verkligen helt lost.
Blondintankar är något man väljer för stunden.
Någonstans i dag på en busshållsplats någon gång under dagen väntade jag på bussen med en kär vän. Vännen till mig var lite nyfiken på vad jag fått i julklapp. Så jag rabblade några grejer. När jag kom till min älskade Filofax kollade vännen frågande på mig och sa;
"Vad ska du med en sån till"
"Ja du, Vad brukar man använda en filofax till?" sa jag lite klyfftigt tillbaka.
"Ska du faxa" frågade vännen med en mycket fundersam min. Tills dess att det gick upp för vännen vad man faktiskt har en filofax till.
Och inte är det till att faxa inte.
Det tåls att nämnas att vi skrattade åt detta i, ja, jag skrattar fortfarande!
Rudbecks "tuffa" ser ut att få en tuff tid framöver.
Jag är ledsen. Men den är ju faktiskt rolig på riktigt. Ännu mer nyfiken blir man ju denna gång om det är samma männsika, eller någon helt ny som låtit bloggen återuppstå..?
http://rudbeckgossip.wordpress.com/
Social på distans.
Jag är ledsen Helena, men jag kunde inte låta bli att tänka på dig när jag såg det här!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4172388.ab
De oförstådda konstnärenas verk.
Film tycks vara ett fenomen som många uppskattar. Jag kan inte ärligt neka att jag inte gillar att kolla på en film då och då. Det är bara det att jag förstår inte hur en del människor snudd på tycks vara besatta av att se alla filmer som existerar på denna jord. Vart tog uttrycket kvallite framför kvantitet vägen?
Eller så kanske vissa måste se tusen stycken filmer för att hitta två stycken som de tycker om.
Själv såg jag en film i dag som jag verkligen kan tänka mig att se om. "A love song for Bobby Long". En mycket vacker historia med en ganska så simpel historia med desto mer kärlek.
Har två andra filmer jag verkligen kan rekomendera.
Två stycken mycket korta och underliga filmer. De avspeglar ett vanligt liv. Men har ändå det där inslaget av det overkliga vi bara kan uppleva i filmer.
Om jag skulle betrakta filmer som konstverk så skulle de här två kunna jämföras med en sån där oförstådd konstnär som bara tycks göra konstiga saker för den vanliga männsikan som i det allra enklaste uppskttar "Mona Lisa". Men för de som verkligen, verkligen uppskattar konst vet att detta är på rikigt. The real deal.
Två stycken mycket korta och underliga filmer. De avspeglar ett vanligt liv. Men har ändå det där inslaget av det overkliga vi bara kan uppleva i filmer.
Om jag skulle betrakta filmer som konstverk så skulle de här två kunna jämföras med en sån där oförstådd konstnär som bara tycks göra konstiga saker för den vanliga männsikan som i det allra enklaste uppskttar "Mona Lisa". Men för de som verkligen, verkligen uppskattar konst vet att detta är på rikigt. The real deal.
Ibland misslyckas man bara.
Vi vill ju inte förstöra deras självkänsla.
Gårdagens äventyr bestod av en tripp till Karlberg med min kära vän Stephanie och våra nyfunna vänner Niklas och Eken.
Steph och jag tänkte taktiskt och anlände en halvtimma tidigare än killarna för att tjuv öva lite.
Inte hjälpte det oss mycket inte. Trotts att killarna bara tycktes snacka mest hela tiden så fick vi storstryk. (Det var i alla fall vad vi inbillade killarna, egentligen var det ju vi som lät dem vinna, haha)
Steph och jag tänkte taktiskt och anlände en halvtimma tidigare än killarna för att tjuv öva lite.
Inte hjälpte det oss mycket inte. Trotts att killarna bara tycktes snacka mest hela tiden så fick vi storstryk. (Det var i alla fall vad vi inbillade killarna, egentligen var det ju vi som lät dem vinna, haha)
Hur kan våran toleransnivå ha förändrats så avsevärt.
När jag borstar tänderna funderar jag mycket. Gamla och nya händelser spelar upp sig i mitt huvud.
I kväll kom jag av någon anledning att tänka på en person som gjort mig mycket upprörd fler än en gång. Vem det är är egentligen inte relevant ( men att hålla hans identitet hemlig är jag dock inte mån om), utan det är dennes persons handling, eller ord som i det här läget spelar roll.
Mannen som är en vuxen på skolan är tänkt att ge trygghet och fungera som en förebild för oss ungdommar. För mig har ursprung ingen viktig roll i hur jag ser på en person. Är denne trevlig och rolig att umgås med spelar det för mig ingen roll om han kommer från Sverige, månen, Spanien eller Turkiet.
Efter en tids vänskap (?) med denne person hamnar vi i en diskution som eskalerar till tjaffs. Vilket i sig är ok. Vi är olika alla människor och det är faktiskt okej att bråka. Men. När denna person då, i ett sådant läge tar upp sitt ursprung och håller det som en hållhake gentemot mig blir jag både fundersam och ytterst upprör. "Vad då, bara för att jag är blatte?" , fick jag höra. Helt utan legitima anledningar eller rimmlig grund.
Detta är grunden till dagens tandborstfundering.
Skulle jag skrika "jävla blatte, invandrar idiot" genom korridoren skulle en del personer undra vad mitt problem var.
Skulle däremot någon med ett annat ursprung än Svenskt skrika "Jävla svenne, idiot svenne" är det få som bryr sig. Hur kommer det sig egentligen?
Vilka är det egentligen som beter sig som rasister i vårat samhälle?
Tänk att leva i ett land där ursprung eller hudfärg inte spelad någon roll. Där det inte finns något vi och dem. Där konflikter inte kan skapas på grund av någon av dessa faktorer.
För att den ska kunna återvända måste vi göra oss av med den.
Snart är det hög tid att göra sig av med underbara julen. Vi kommer nog alla sakna doften, känslan och myset. Men än finns det några tillfällen att utnyttja och suga åt sig av den underbara stämningen.
Skulle någon känna sig fruktansvärt frustrerad över att det vackra försvinner (*host* Sanna) tycks det vara någon som har tänkt på de personerna och gett oss detta underbara kyliga och lagom vita väder. Utanför fönstret gnistrar det små vita kristaller i en isande kyla. Närmare bestämt -18 grader!
Sprakande, gnistrande kyla.
Mjukisbyxor, snö och kyla.
Perfekta nämnare för en en mysig brasa och kameran i högst hugg.
Varje slut har en ny början.
Nyår spenderdes hos världen bästa Stephanie. Jag hade verkligen en toppenkväll med underbara männsikor, gamla och nya och en fantastisk stämning.
Kameran lämnade jag tyvär hemma. Men jag vet att Sarah tog en hel del bilder, kanske Emma också..? Så något ska jag nog kunna visa så småningom.
Tills dess får ni nöja er med en bild på mig innan jag gick hemmifrån.
