Viva voce

Min naturkunskapslärare stod och höll genomgång (what's new?) när han sa någonting som som vanligt fick mig att fundera.

"Så snabbt man dör"

Det svenska språket är egentligen stökigt. Mycket stökigt.
För meningen "så snabbt man dör" har ju egentligen samma innebörd som meningen "så fort man dör" (Vilket troligtvis var det min lärare menade!)

Alla som är uppväxta med det Svenska språket vet givetvis att den korrakta samansättningen av orden är "så fort man dör".

Den stora frågan i dag blir vem är det egentigen som bestämmer när vissa ord ska användas och vissa inte när de har samma innebörd. Hm.
Åh va jag älskar det svenska språket.
Undrar om man kan studera svenskan och dess uppbyggnad trots dyslexi?

Det är nästan komiskt vad folk egentligen gör för att passa in. Passa in i formationer, grupper, förhållanden. Allt.
Nej, det är kanske inte komiskt. Vid närmare eftertanke är det sjukt. Eller kanske sorgligt.

Ja, så är det nog. Jag tycker faktiskt synd om de människorna som inte kan vara sig själva. Som inte vågar. Som kanske inte ens kan..? Vem vet.

Tänk om alla i världen var sig själva. Då skulle väl alla passa in...?!

Allt nytt behöver inte nödvändigtvis vara positivt. Mycket kan vara negativt. Oftast i avseende med skolan. Det är i alla fall så det sägs. Så det brukar vara. Eller kanske så det ska vara, så därför blir det så?

Natur B var från början dömt att bli en katastrof. Enligt normerna. Enligt "hur det ska vara". 
Men det visade sig börja rikigt hyffsat. Läraren skulle kunna liknas vid en liten mörk dvärg med lite språkpromblem och kopiöst med energi. Han tycks tappa bort tiden i all sin entusiasm för det han berättar om och hans lycka är utan tvekan genuin då han fått fram det han vill säga. Det verkligen strålar om honom, "vetenskap är coolt".

Frågan är bara om entusiasmen håller i sig...?

Dagens person. Oscar

Motivering: Vad skulle jag göra utan en ängel som hjäler mig när jag har sabbat det för mig själv? Vad skulle jag göra utan någon som uppmuntrar mig och säger att jag visst klarar det?
Jo, jag skulle nog inte klara det alls.

Dagens person väljer jag att hålla anonym.
Både för min skull och för hans.

Motivering: Denne man stormade in på min lektion, hängde i dörren några min och såg bara allmänt underbar ut.

Det är de små sakerna i livet man ska uppmärksamma. Det är de som gör dagen värd någonting i alla trista vardagsrutiner.

Jag är nog konstig. På rikigt. Antar att det bara är att acceptera. Finns ingen mening att kämpa emot ett faktum.

Jag har insett att tvättstugan är mitt absoluta favorit rum hemma. Det luktar alltid gott, surrar lite mysigt och är alltid varmt och lite små fuktigt, precis som någon annanstans där det är lite mer exotiskt.

Jag tror att jag ska spendera lite mer tid i tvättstugan.  Haha.
(Säg inget till mamma bara)
Ta med mig datorn och sätta mig där och plugga..

Ja. Nu tar jag en kudde under ena armen och datorn under den andra och beger mig ner mot tvättstugan!

Skratta om du vill. Jag kommer i alla fall ha det mysigt! :)