Mode.
Mode. Ett ämne som många tycks finna ytterst intresant och viktigt.
Jag kan tycka att det är lite roligt. När jag känner för det.
Men jag vill inte göra det till en börda av något slag.
Jag tror nämligen att det kan bli en last. En tung sådan.
Men trots min inställning till detta så har jag en dröm.
Det kanske låter lite patetiskt att ha en dröm om något som detta.
Men det är ändå min dröm.
Min dröm är att en dag äga ett par skor. Ett par Christian Louboutin skor.
Jag kan lugnt sagt säga att jag inte skulle klaga om någon
känd eller okänd person kom och lämnade ett par av dessa underbara
Very Prive Paillette Platform Pumps skor i valfri färg utanför min dörr.
Dagens insikt.
Syns inte, finns inte.
Patetisk.
Hur som helst så hade dom med en gästdomare när de skulle spela Spökboll. Ni vet. Bollspelet man spelade på idrottslektionerna i grunskolan. Denna "sport" kallas även Dodgeball.
Och denne man var från Swedish dodgeball association...
Jag finner inte ens några ord. Jag bara sitter och skattar. Åt honom. Inte med.
Flingor.
Denna morgon slängde jag som vanligt i mig frukosten. Ståendes. Inget ovanligt med det.
På radion just då var det nyheter. Jag lyssnade bara med ett halvt öra. Men lyckades snappa upp lite av varje ändå mellan det krashande ljudet av flingorna. Kvinnan på radion sa "I dag tog jordens resurser slut." Jaha tänkte jag och fortsatte att tugga och stängde ute ljudet och därmed resten av nyheten.
Är jag ensam om detta? Att inte lyssna när någonting så viktigt berättas? Eller blir det kanske så när det tjatas ideligen om jordens undergång. Man bara slutar lyssna.
Kärlek.
Jag saknar dig mitt hjärta!
Höst.
I dag var en rätt så negativ dag. Och jag är rätt så negativ även nu. Trots att eftermiddagen blev bättre än hela dagen tillsammans.
Jag gick hem med musik i öronen.
Gavin DeGraw - Chariot slogs på då jag paserade detta träd.
Jag kunde då konstatera att livet kanske inte alls är så hemskt i alla lägen i alla fall.
Inte en vacker höst eftermidag då det är sol, varmt och de vackra röda löven på träden svajar över mitt huvud och musiken i mina öron får mig att le.
Idiot
Jag hatar att komma ihåg det bra. Jag hatar att jag inte bara kan komma ihåg det negativa.
Jag hatar att du finns. Eller snarare att du inte finns. Inte finns i mitt liv.
Jag hatar att jag inte kan glömma. Fast jag inbillar mig att jag har gjort det.
Jag hatar att jag fortfarande verkar tro.
Eller snarare hoppas.
