Bild.
Det är inte alltid man har en rikig kamera med sig när man är ute varsom. Det är inte heller alltid som mobiltelefonens kamera kan fånga det man önskar på en bild.
Det är i dessa stunder som jag ärligt önskar att man kunde fånga en bild med ord.
Jag vill kunna beskriva bäcken som rinner genom Edsbergsparken och exakt hur den såg ut i kväll när jag gick över den på den bruna lilla bron.
Jag vill kunna beskriva så att du som läser ska kunna se exakt det jag såg genom mina ord... Fattar du?
Jag vill kunna beskriva det fallande tunga mörkret. Den iskalla november kylan som gjorde min näsa kall och min andedräckt vit. Jag vill att du ska se lamporna som lös upp det gröna runt om bäcken. Se hur värmen från vattnet skapade vattenånga som fångades av lamorna. Vattnet som hoppade i samma livfulla tackt mot stenarna trots att klockan var sen.
Jag önskar att du genom mina ord ska förstå den sagolika bilden och känslan jag fick när jag stod där på den halkiga gamla bron med mina stelfrusna fingrar, iskalla näsa och hackande tänder. Jag vill att du ska få känna den sinnesro jag kände för den sekunden.
Det var som att ha hamnat mitt i en sago bok om älvor och troll.
Kommentarer
Trackback
