Viva voce

När jag borstar tänderna funderar jag mycket. Gamla och nya händelser spelar upp sig i mitt huvud.
I kväll kom jag av någon anledning att tänka på en person som gjort mig mycket upprörd fler än en gång. Vem det är är egentligen inte relevant ( men att hålla hans identitet hemlig är jag dock inte mån om), utan det är dennes persons handling, eller ord som i det här läget spelar roll.

Mannen som är en vuxen på skolan är tänkt att ge trygghet och fungera som en förebild för oss ungdommar. För mig har ursprung ingen viktig roll i hur jag ser på en person. Är denne trevlig och rolig att umgås med spelar det för mig ingen roll om han kommer från Sverige, månen, Spanien eller Turkiet.

Efter en tids vänskap (?) med denne person hamnar vi i en diskution som eskalerar till tjaffs. Vilket i sig är ok. Vi är olika alla människor och det är faktiskt okej att bråka. Men. När denna person då, i ett sådant läge tar upp sitt ursprung och håller det som en hållhake gentemot mig blir jag både fundersam och ytterst upprör. "Vad då, bara för att jag är blatte?" , fick jag höra. Helt utan legitima anledningar eller rimmlig grund.

Detta är grunden till dagens tandborstfundering.
Skulle jag skrika "jävla blatte, invandrar idiot" genom korridoren skulle en del personer undra vad mitt problem var.
Skulle däremot någon med ett annat ursprung än Svenskt skrika "Jävla svenne, idiot svenne" är det få som bryr sig. Hur kommer det sig egentligen?
Vilka är det egentligen som beter sig som rasister i vårat samhälle?

Tänk att leva i ett land där ursprung eller hudfärg inte spelad någon roll. Där det inte finns något vi och dem. Där konflikter inte kan skapas på grund av någon av dessa faktorer.